Yngwie Malmsteen
— en ledarskapsförebild?

Yngwie Malmsteens band har haft runt 50 medlemmar genom åren. Är det många som vill jobba med honom?
”Jag vet inte om man så gärna vill. Det är inte helt lätt att få ett jobb som musiker på världsturné, men man tar det som ett jobb. Visst, en del tycker nog att det är fantastiskt. De får göra sådant som de inte får göra i andra band. Det är topp­nivå på allting. De balanserar på kniven av vad de klarar av.”

Men nästan alla har sedan slutat. Varför?
”Han har en attityd mot med­­musikanter; de liknar det vid ett koncentrationsläger att jobba med honom. Eller förresten, man jobbar inte med, utan åt Yngwie. Han själv tycker att han är jättelätt att samarbeta med. Det är ju bara att göra som han säger så blir det bra.

Men de flesta har egna egon och då kolliderar det totalt. Han är diktatorisk i sitt ledarskap. Han är konstnären, musiken är hans verk.”

Hur har han kunnat bli så framgångsrik?
”Hans envetenhet är helt ena­stående. Han har aldrig vänt kappan efter vinden. Han har spelat sin neoklassiska rock. Förmodligen hade det blivit mycket mindre skitsnack om honom om han hade hanterat sina medarbetare annorlunda.

Men han har ett hävdelsebehov och dåligt självförtroende. Så i stället blir alla motvallskärringar. Det är därför de slår sönder hotellrum, av ren frustration.”

Har din bild av Yngwie Malmsteen förändrats under arbetet med boken?
”Jag har förstått honom lite mer. Alla har en skröna att berätta om honom. Jag förstår att det är en ensam kille som hade svårt för det sociala, men som hade en brinnande längtan att nå ut med sin musik.

Hade han haft en social kompetens hade han kunnat bli ännu mer framgångsrik.”